Tidigare kunde jag älska känslan av att gå bland mycket folk på natten,
nästan som en festivalkänsla som gjorde att de ryckte gott i benen.
Och man va ute på jakt.
Jakten är rätt meningslös, man flyr från ensamheten som om den vore
ett moln av taggar som svävar över en känsliga huvud.
Att låta en önskan sväva fritt och när livet är redo för sitt
rätta, när man äntligen funnit pusselbiten som ska matcha
sitt eget liv, vet man det. Bara en lång tids väntan.
Jag har hittat en pusselbit, han är min min min och kommer hem hit om
fyra veckor.
No comments:
Post a Comment