Hur svårt jag än har att acceptera den svenska hösten, speciellt när det är sådan sjuk grå tristess,
så finner jag mina små guldkorn. Man måste!
De vackra gyllene träden träder fram som guldsken i grå diset och blodröda droppar faller mot marken. Livet ömsar skinn inför vintervila för att vakna till liv om några månader igen.
Världen är för jävla fantastisk!
E.
No comments:
Post a Comment